Miljöfarlig verksamhet

Medelstora förbränningsanläggningar har en registreringsplikt, skyldighet att mäta utsläpp och se till att begränsningsvärden för utsläpp från anläggningarna följs. Med medelstor förbränningsanläggning menas de förbränningsanläggningar där anläggningseffekten är 1 megawatt eller högre, men högst 50 megawatt.

Förordningen (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar ställer krav på att förbränningsanläggningar med effekt 1 MW eller högre men högst 50 MW ska registreras hos tillsynsmyndigheten. Därför behöver du som har en medelstor förbränningsanläggning skicka in information om anläggningen för registrering i enlighet med förordningen. För vissa förbränningsanläggningar ställs krav på att analysera rökgasen, eftersom det finns begränsningsvärden för utsläpp av svaveldioxid, kväveoxid och stoft.

• Nya anläggningar omfattas av förordningen omedelbart. En ny anläggning får inte tas i drift utan att vara registrerad.
  
• En anläggning som tagits i bruk innan 19 december 2018 och har en högre anläggningseffekt än 5 megawatt, måste vara registrerad senast 1 januari 2024.
  
  
• En anläggning som tagits i bruk innan 19 december 2018 och har en lägre anläggningseffekt än 5 megawatt, måste vara registrerad senast 1 januari 2029.

Du gör registreringen till kommunen via e-post.

miljo@atvidaberg.se

Köldmedia med fluorerade växthusgaser (f-gaser)

Köldmedium med f-gaser kan finnas i kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning. Den som är operatör (ansvarig) för utrustning innehållande köldmedia med f-gaser motsvarande 5 ton koldioxidekvivalenter eller mer omfattas av krav på läckagekontroll och ibland även krav på rapportering till miljökontoret.

Nedan finns en kort sammanfattning av vad som gäller. På Naturvårdsverkets webbplats samt i gällande lagstiftning finns mer information. Det går även bra att kontakta miljökontoret vid frågor.

Läckagekontroll

Krav på årlig läckagekontroll finns om utrustningen innehåller motsvarande 5 ton koldioxidekvivalenter eller mer. För anläggningar som innehåller 50 koldioxidekvivalenter eller mer krävs kontroll var 6:e månad och för anläggningar med mer än 500 ton koldioxidekvivalenter krävs kontroll var tredje månad. Kontroller ska utföras av certifierade företag och personal.

Rapportering till miljökontoret

Om det någon gång ett kalenderår finns minst 14 ton koldioxidekvivalenter i en stationär anläggning eller en mobil utrustning ska operatören lämna in en rapport senast 31 mars efterföljande år. I den totala mängden räknas bara aggregat med 5 ton koldioxidekvivalenter eller mer in.

Miljösanktionsavgift

Om läckagekontroller görs med för glest intervall eller om årsrapporten lämnas för sent kan bygg- och miljönämnden besluta om miljösanktionsavgift.

Mer information

Naturvårdsverkets information om fluorerade växthusgaser

EU-förordning nr 2024/573 om fluorerade växthusgaser

Riksdagens förordning (2016:1128) om fluorerade växthusgaser

Att återanvända schaktmassor, betong, tegel och annat material från tidigare byggprojekt är ett bra sätt att spara på naturresurserna, istället för att lägga det på deponi. Men eftersom detta material räknas som avfall, finns det vissa regler att följa.

Exempel på användbart material är grus, sten, betong, tegel och andra minerogena eller inerta material. Lämpliga användningsområden är grundläggning för byggnationer, vissa utfyllnader och bullervallar. Villkoren för användningen är att det ska finnas ett behov av anläggningen, att avfallet är rent och utsorterat och att inte föroreningar uppstår på den nya användningsplatsen.

Vilket ansvar har du enligt miljöbalken?

För att få använda avfall för anläggningsändamål krävs det bland annat att följande kriterier uppfylls:

1. Användningen ska vara för anläggningsändamål. Syftet får inte vara att bli av med avfallet. Skulle andra massor ha transporterats till platsen om inte avfallet funnits att tillgå?
2. Platsen måste väljas så att det inte innebär förorening av mark, ytvattenområde, grundvatten eller andra känsliga miljöer.
3. Avfallets egenskaper och mängd ska vara lämpliga för det aktuella anläggningsändamålet samtidigt som föroreningsinnehållet och lakbarheten ska vara inom rimliga gränser.

Den sammanlagda risken för föroreningar avgörs utifrån avfallets egenskaper, mängd, föroreningsinnehåll och omgivningens känslighet. Det är den sammanlagda risken som avgör till vilken myndighet du ska vända dig.

Anmälningsplikt

Anmälningsplikt hos miljökontoret gäller om föroreningsrisken bedöms som ringa. Se prövningskod 90.141 C i miljöprövningsförordningen (2013:251). En anmälan ska lämnas in minst 6 veckor innan projektstart.

Tillståndsplikt

Tillståndsplikt hos Länsstyrelsen gäller om föroreningsrisken bedöms som mer än ringa, dvs att avfallet kan förorena mark och vatten. Se prövningskod 90.131 B i miljöprövningsförordningen. Vänd er till Länsstyrelsen för mer information.

Samrådsplikt

Samrådsplikt hos Länsstyrelsens gäller om föroreningsrisken bedöms som mindre än ringa men åtgärden kan komma att ändra naturmiljön. Se 12 kap 6 § miljöbalken. För att risken ska vara mindre än ringa krävs i princip att avfallet kommer från miljöer som inte har påverkats av människan. Vänd er till Länsstyrelsen för mer information om s k 12:6-samråd.

Anmälan till miljökontoret

Skriftlig anmälan ska göras till miljökontoret minst 6 veckor innan verksamheten planeras starta. Uppgifterna i blanketten ska vara fullständiga och utförliga. För handläggning av ärendet tar miljökontoret ut avgift enligt taxa fastställd av kommunfullmäktige.

Anmälan om uppläggning av avfall/återvinning av avfall för anläggningsändamål pdf, 363 kB.

Ta hjälp av en miljökonsult

I många fall är det svårt att själv väga in alla miljöaspekter och bedöma föroreningsrisken. Det är därför klokt att kontakta en miljökonsult i god tid innan åtgärden ska genomföras för att få hjälp och råd. En bedömning görs i varje enskilt fall men generellt gäller följande:

• Så snart ett avfall har ett totalinnehåll av någon parameter överstigande nivån för mindre än ringa risk eller en lakbarhet överstigande de nivåer som anges i Naturvårdsverkets handbok 2010:1 (kapitel 9.3) så krävs en anmälan till miljökontoret.
• För att avfallet ska bedömas sakna eller enbart innebära låga föroreningsnivåer ska nivåerna ligga under värdena för mindre än ringa risk i Naturvårdsverkets handbok 2010:1.

Naturvårdsverkets handbok - Återvinning av avfall i anläggningsarbeten

Marklov

Inom detaljplanelagt område kan det krävas marklov om en åtgärd medför ändring av markytans höjdnivå. Bedömning görs i det enskilda fallet. Vänd er till kommunens byggavdelning för mer information.

Vad gäller för dig som driver verksamhet?

Farligt avfall uppstår i de flesta verksamheter, oavsett storlek. Det kan vara allt från kemikalier till elektronikskrot, spillolja eller färgrester. För att skydda människor och miljö måste farligt avfall hanteras på rätt sätt. Exempelvis:

• Det får inte blandas med annat avfall eller hällas ut i avloppet.
• Det ska förvaras i täta, märkta behållare tills det transporteras bort.
• Du måste föra anteckningar och rapportera avfallet elektroniskt till Naturvårdsverkets avfallsregister.
• Det ska förvaras oåtkomligt för obehöriga.

Det här behöver du göra

Alla verksamheter som ger upphov till farligt avfall har både anteckningsskyldighet och rapporteringsskyldighet. Det gäller även dig som samlar in, transporterar, handlar, mäklar eller behandlar farligt avfall.

Innan avfallet transporteras bort ska du anteckna:

• Vilken typ av farligt avfall det gäller (EWC-kod, 6 siffror)
• Avfallets vikt i kilogram
• Datum för borttransport
• Vem som ska transportera avfallet (person- eller organisationsnummer)
• Mottagare av avfallet (organisationsnummer och adress)
• Transportsätt (exempelvis vägtransport)
• Platsen där avfallet uppkom (adress och CFAR-nummer)

Anteckningarna ska sparas i minst tre år.

Inom två arbetsdagar efter att avfallet har hämtats ska du rapportera till Naturvårdsverkets avfallsregister:
Till e-tjänsten för avfallsregistret (naturvardsverket.se)

Även om du anlitar ett ombud (exempelvis en transportör) är det du som verksamhetsutövare som ansvarar för att rapporteringen sker korrekt och i tid.

Var noga med att rapportera i rätt tid eftersom försenad rapportering kan mynna ut i en miljösanktionsavgift.

Mer information

Avfallsregistret – rapportera farligt avfall (Naturvårdsverket)
Avfallsförordningen (2020:614), 6 kap §§
Naturvårdsverkets föreskrifter: NFS 2020:5

Du som bedriver miljöfarlig verksamhet behöver kunna visa att du arbetar för att minska verksamhetens påverkan på människors hälsa och miljön och att du följer de regler som gäller.

Egenkontroll innebär att du regelbundet och systematiskt planerar, kontrollerar och följer upp verksamheten. Syftet är att upptäcka brister, förebygga risker och hitta möjligheter till förbättringar.

Egenkontrollen kan till exempel bestå av rutiner, beräkningar, undersökningar, utredningar och mätningar. Genom att följa upp resultaten kan du se om verksamheten fungerar som den ska och om något behöver förändras.

Rutiner för hur utrustning och andra delar av verksamheten ska hanteras kan till exempel minska risken för onödiga utsläpp och bidra till lägre energiförbrukning.

Planera, genomför, följ upp och förbättra

Egenkontrollen är ett löpande arbete som består av fyra delar:

1. planera
2. genomföra
3. följa upp
4. förbättra.

Hur omfattande egenkontrollen behöver vara beror på vilken typ av verksamhet du bedriver, hur stor den är och hur mycket den kan påverka människors hälsa och miljön.

Särskilda krav för A-, B- och C-verksamheter

Tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter, så kallade A-, B- och C-verksamheter, omfattas både av miljöbalkens krav och av förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll.

För dessa verksamheter finns mer detaljerade krav på bland annat ansvarsfördelning, kontroll av utrustning, riskbedömningar, hantering av driftstörningar och kemikalieförteckning.

Ansvarsfördelning

Det ska finnas en fastställd och dokumenterad ansvarsfördelning för frågor som gäller:

• miljöbalken och regler som har beslutats med stöd av miljöbalken
• tillstånd som gäller verksamheten
• andra myndighetsbeslut som gäller verksamheten.

Den som har fått ansvar för en viss fråga behöver också ha den kompetens, befogenhet och de resurser som krävs för att kunna vidta nödvändiga åtgärder.

Om en person till exempel ansvarar för avfallshanteringen behöver personen känna till vilka regler som gäller för förvaring och hämtning av avfall, vilken dokumentation som krävs och vad som ska rapporteras. Personen behöver också veta vilka skyddsåtgärder som behövs och hur förvaringsutrymmen och kärl ska vara utformade.

Kontroll av utrustning

Det ska finnas rutiner för att regelbundet kontrollera att utrustning för drift och kontroll fungerar och hålls i gott skick. Syftet är att minska risken för påverkan på människors hälsa och miljön.

Rutinerna och resultaten av kontrollerna ska dokumenteras.

Det kan till exempel handla om att kontrollera produktionsutrustning, oljeavskiljare och annan utrustning som kan påverka utsläpp eller miljörisker.

Riskbedömning

Du ska regelbundet och systematiskt undersöka och bedöma vilka risker verksamheten kan innebära för människors hälsa och miljön.

Det kan till exempel handla om risker för:

• utsläpp till luft, mark eller vatten
• buller
• lukt
• spill eller läckage
• olyckor och driftstörningar.

Resultaten av undersökningarna och riskbedömningarna ska dokumenteras.

Driftstörningar och incidenter

Det ska finnas rutiner för hur driftstörningar, olyckor och andra incidenter ska hanteras.

Rutinerna bör bland annat beskriva:

• vem som ska kontaktas
• vilka åtgärder som ska vidtas
• var saneringsmaterial och annan nödvändig utrustning finns.

Om en driftstörning eller annan händelse inträffar som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön ska tillsynsmyndigheten underrättas omgående.

Kemikalieförteckning

Det ska finnas en förteckning över de kemiska produkter och biotekniska organismer som används i verksamheten och som kan innebära risker för människors hälsa eller miljön.

Förenklat innebär det att förteckningen bör omfatta märkningspliktiga kemikalier och kemikalier som används i större mängder.

Kemikalieförteckningen ska innehålla:

• namnet på produkten eller kemikalien, helst exakt som det står på etiketten
• omfattning och användning, till exempel årlig förbrukning och största lagrade mängd
• information om hälso- och miljöskadlighet
• klassificering med faroklass, farokategori och faroangivelse.

Om uppgifterna om klassificering blir omfattande kan koder användas. Då bör det också finnas en förklaring av koderna som bilaga till förteckningen.

Om du släpper ut en kemisk produkt på marknaden, tillverkar den, märker om den eller för in den till Sverige kan ytterligare regler gälla.

Det finns även krav på kemikalieförteckningar ur ett arbetsmiljöperspektiv. Det går att använda en gemensam förteckning om den uppfyller kraven i båda regelverken.

Checklista för egenkontrollen

Frågorna nedan kan användas som stöd när du tar fram eller följer upp verksamhetens egenkontroll.

Regler, ansvar och kompetens

• Har vi en aktuell sammanställning över de regler, villkor och myndighetsbeslut som gäller för verksamheten?
• Är ansvaret för egenkontrollen fördelat och dokumenterat?
• Är det tydligt vem som ansvarar för att nödvändiga åtgärder genomförs?
• Är det tydligt vem som ansvarar för att uppdatera rutiner, instruktioner och dokumentation?
• Har vi bedömt vilken kompetens som behövs för miljöarbetet?
• Har de ansvariga tillräckliga kunskaper, befogenheter och resurser?

Utsläpp, utrustning och påverkan

• Finns rutiner för regelbundna kontroller av utsläpp till luft, mark och vatten?
• Kontrollerar vi lukt, buller och annat som kan påverka människors hälsa eller miljön?
• Finns tillräckliga drift- och skötselinstruktioner för produktionsutrustning och eventuella reningsanläggningar, till exempel oljeavskiljare?
• Kontrollerar vi regelbundet att utrustningen fungerar och hålls i gott skick?
• Kan verksamheten påverka eller riskera att påverka människor eller miljön genom exempelvis buller från fläktar och fordon eller genom illaluktande utsläpp?

Kemikalier

• Kan rutinerna för hantering av kemikalier som oljor, bensin, färg, lösningsmedel och lim förbättras?
• Är kemikalierna korrekt märkta?
• Finns aktuella säkerhetsdatablad tillgängliga?
• Finns en uppdaterad kemikalieförteckning?
• Hanteras och förvaras kemikalierna på ett säkert sätt?
• Kan kemikalier bytas ut mot alternativ som är mindre farliga för människors hälsa och miljön?

Resurser, inköp och transporter

• Kan förbrukningen av råvaror, kemikalier eller energi minskas?
• Behöver inköpsrutinerna förändras för att minska miljöpåverkan från råvaror, energi och andra resurser?
• Kan miljöpåverkan från energianvändningen minska?
• Kan miljöpåverkan från transporter inom verksamheten och till och från verksamheten minska?

Avfall och farligt avfall

• Kan mängden avfall minskas?
• Kan mer material återanvändas eller återvinnas?
• Kan rutinerna för avfallshanteringen förbättras?
• Vet vi vilket farligt avfall som uppkommer i verksamheten?
• Är det farliga avfallet rätt märkt?
• Förvaras det farliga avfallet på ett säkert sätt?
• Upprättas transportdokument när det krävs vid transport av farligt avfall?
• Finns rutiner för att kontrollera att transportören och mottagaren har de tillstånd eller anmälningar som krävs?
• Finns rutiner för den dokumentation och rapportering som krävs?

Risker, störningar och klagomål

• Genomför vi regelbundna riskbedömningar av verksamheten?
• Finns rutiner för driftstörningar och olyckor?
• Är det tydligt vem som ska kontaktas vid en driftstörning eller olycka?
• Är det tydligt vilka åtgärder som ska vidtas?
• Finns saneringsmaterial och annan utrustning som kan behövas?
• Finns rutiner för att omgående underrätta tillsynsmyndigheten när det krävs?
• Finns rutiner för att ta emot och hantera synpunkter och klagomål?

Dokumentation och uppföljning

• Dokumenteras egenkontrollen i tillräcklig omfattning?
• Dokumenterar vi resultat från kontroller, undersökningar och riskbedömningar?
• Följer vi upp upptäckta brister och genomförda åtgärder?
• Kan vi visa att verksamheten arbetar löpande och systematiskt med egenkontroll?

Läs mer

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler

Förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll

Naturvårdsverkets vägledning om egenkontroll